Kungariket


Bollen är rund. Och hård. Och helt underbar.
oktober 30, 2008, 12:40 e m
Filed under: Sport | Etiketter: , , ,

Baseball. De amerikaner jag känner brukar, trots att de älskar denna ”America’s favourite pasttime”, nästan be om ursäkt för det söliga tempot och avsaknaden av uppenbar action. ”You have to learn to appreciate it, Markus” brukar de säga. Ungefär som om det skulle röra sig om sportens motsvarighet till surströmming. Något man växer upp med, motvilligt provar och sedan anammar till en militant livsstil. Deras avböner känns överflödiga, jag har alltid gillat baseball.

Jag kommer ihåg en herrekipering i min hemstad. Jag följde med min pappa och glodde storögt på rekvisitan i skyltfönstret och på hyllorna. Det fanns westernsadlar, antika emaljskyltar och – en baseball handske. Jag ville ha den. Kan man köpa den? undrade jag. 

Det kunde man inte. Handsken var skyltmaterial och mycket dyr, förklarade expediten. Som tröst tog han ner den från hyllan och lät mig inspektera konstverket. Den var tung. Den var USA. Den var gigantisk i min famn. Den var fantastisk. Nu ville jag ha den ännu mer. 

Om man bortser från de löjliga tyghandskarna som användes vid skolbrännbollen så skulle det dröja mer än 20år innan jag ännu en gång skulle hålla denna sportartikel i min hand. Det var en rätt varm dag i Nashville. Vi hade grillat och utmanat varandra i habanero-ätning i Joe’s trädgård. Med rödgråtna ögon vann jag chilitävlingen och min polare Lucas slängde istället åt mig en handske. ”Let’s play some catch” sa han. För det är ju så det kallas. När man står och slänger en boll fram och tillbaka. Tämligen IQ befriat vid första anblicken. Men som med så mycket annat i Staterna: There’s more than meets the eye. 

För det första är det ganska lurigt att fånga den där bollfan i handsken. Man måste knipa åt vid precis rätt tillfälle, annars hoppar den ut. När man väl lärt sig det och fått någorlunda koll på olika kasttekniker så infinner sig ett speciellt lugn. Sportklichen ”låt bollen bli en del av dig” känns inte bara befogad, den känns helt jävla spirituell. Koncentrationen är helt på bollen och handsken (kuken och fittan if you will) och efter ett par perfekta catch svävar man nästan iväg på en utanför-kroppen-upplevelse. ”Smack – smack – smack” och ljudet sänder samma välbehag genom kroppen som en perfekt träff gör för en golfare. 

Att sitta på åskådarplats på en vacker baseballstadion är en helt annan, men icke desto mindre trivsam, upplevelse. Plötsligt känns baseball som världens äldsta sport. En gentlemannasport, trots att spelarna är ett gäng lönnfeta, tobakstuggande hillbillys. Planen kallas diamond och är trekantig. Bara en sån’ sak. Det är nobelt och heligt. Tempot? Jo, det är lite lägre men sporten – den är vacker. Geometrin hos de perfekta kasten. Naturupplevelsen av en lång kväll under bar himmel. Allsången ”take me out to the ballgame”. Om footballstadion är Koloseum med kämpande gladiatorer så är baseball som en amfiteater som inbjuder till konversation och reflektion. Och aldrig har väl en Bud Light smakat så komplext.

Igår besegrade slutligen Philadelphia Phillies uppstickarna Tampa Bay Rays och vann därmed The World Series. Ett helt underbart svulstigt namn på den amerikanska ligan.

Annonser

Kommentera so far
Lämna en kommentar



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: